Det handlar om respekt.

Rosa, kanelbullar och bröstcancer.

Tre ganska olika saker som har en gemensam nämnare. Oktober.

Vi har nu kastats in i årets rosa månad, även om många av oss fortfarande ser oss om efter september.

Det går ju så fort. Visst är det ändå ganska fin när alla ruffa höstfärger blandas med allt det rosa?

Framför allt är det en viktig kampanj. 

Varje oktober bidrar Bonjour, företaget som ligger bakom vår bake off här i butiken, till rosa bandets kampanj med sina rosasockrade kanelbullar.

Det är inte bara insamling av pengar som är viktigt den här månaden, det är också påminnelsen om hur lite som kan göra skillnad. Till exempel motion och att regelbundet känna igenom sina bröst och det är det sistnämnda som Bonjour vill påminna om i år.

Tyvärr slår kampanjen slint.

Jag gillar budskapet och jag gillar utformningen, men jag gillar däremot inte att jag känner ett obehag över något så vardagligt som att bära en t-shirt.

Hur många år är det nu som Bonjour har kört t-shirts med kanelbullar på brösten?
Tre? Jag, jag tror detta är tredje året. 

Det innebär alltså att vi är tio kvinnor med två års erfarenhet av Bonjours kanelbullebröst.

Jag undrar vad det säger er om jag nämner att vi också är tio kvinnor som har totalvägrat att ta på oss årets t-shirt? 

När man, en helt vanlig dag, i vanliga arbetskläder får sliskiga kommentarer vill man inte gärna bjuda på dem genom att ha kanelbullar på brösten och när man VET att det finns de som inte kan hålla händerna i styr ens när jackan är knäppt hela vägen upp i halsen, hur tror ni då det känns att gå runt med en indirekt uppmaning om att det är okej att kladda på mig?

Det är helt befängt att jag ens ska behöva skriva det här men vi vill inte att ni tar på oss.

Det ingår inte i mitt jobb att ge dig en kram. Eller femton för den delen. Det ingår inte heller i min manliga kollegas jobb att leda dig ut ur butiken för att du inte kan lämna mig ifred. Jag vill inte mysa med dig i fruktkylen och tro mig när jag säger att jag inte står på knä vid läsken för att behaga dig.
Min rumpa inte är till för att testa snärten i flugsmällorna och jag borde inte behöva anpassa mitt rörelsemönster och vrida min kropp i taskiga vinklar bara för att stå "rätt" placerad mellan hylla och varuvagn för att slippa sånt här.

Så vad ska vi göra åt det här problemet då? Tja, en tanke är ju att börja märka våra kläder med "privat egendom" men för det första så är vi faktiskt inte egendom, för det andra hade det nog inte hjälpt.
Att vi bär försvarsspray i nyckelknippan är också en tanke men det är kanske lite väl drastiskt?
Enklast vore ju faktiskt om berörda personer bara... Slutade.

Det är inget annat än allmänt hyfs jag ber om, så svårt kan det inte vara.