"Sanna? Ha-ha-har du något?" frågade en skakig extrajobbare* i viskande ton till mig. Hens ögon var uppspärrade av desperation. Sådär som de bara kan vara när man ännu inte präglats av det hårda livet ute på lagret en fredagseftermiddag. Det handlar om överlevnad. Jag vet att det är dumt, jag kan inte rädda alla men det var något i ungdomens blick som fick mig att vekna. Jag vet ju så väl hur det känns.
Jag har ju också befunnit mig där, i hens sits, en gång i tiden.
Jag såg mig om och ingen annan verkade avlyssna vår konversation.
"I mitt skåp, nyckeln sitter i"
Ja alltså, när chokladsuget slår till på fredagseftermiddagen så vet jag att det bara är en fråga om minuter.
Därför ser jag alltid till att vara förberedd, det finns alltid någon form av nödchoklad i mitt skåp och har alltid gjort, ända sedan skoltiden. Kanske inte idag, kanske inte nästa vecka, men jag vet att i framtiden kommer även våra extrajobbare ha insett vikten av att alltid komma förberedd på fredagar.
*Vill inte hänga ut någon med namn, känns inte schysst i den desperata sits hen var i. (Eller vadå, det är inte direkt så att jag bara matat en extrajobbare med choklad idag...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar