Fem lappar och ungefär tusen muntliga påminnelser öga mot öga och över telefon gav mig och Johanna en känsla om att Roger var orolig att vi skulle glömma köra ut lådorna till panten igår när vi stängt. Jag kan väl inte säga att hans oro var helt obefogad men vi lyckades med vårt uppdrag tillslut.
Vi satte vår bästa man... Kvinna... På att vakta dem över natten så de inte blåste ner för kanten på lastbryggan. Bra insats Ella!
(Ölen var en muta. Ni vet hur ungdomarna är nuförtiden...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar