Yo.
Vad händer?
Här är det tyst och lugnt. Inga vilda protester över min frånvaro direkt.
Jag är fett besviken på er.
Ett ynkligt litet "Sanna vi saaaaaknar dig!" kunde ni väl lämnat?
Men nä, nä. Okej.
Ska det vara på det viset kan jag ju lika gärna ta upp bloggandet igen, som straff.
Inte för att någon är tvingad att läsa men...
Hade väl tänkt försöka ta tag i blogglivet igen i alla fall.
För även om det har varit ganska skönt att inte behöva jobba över, jobba hemifrån eller stressa huvudet av mig bara för att hinna blogga så sliter jag fortfarande upp kameran så fort det händer något och tänker att det här, det här måste jag lägga ut på bloggen.
Typ som när Pågen-killen slängde sin handdator i papperspressen.
(Det råder dock delade meningar om hur kul det egentligen var)
(Handdatorn överlevde ju dock att bli pressad så det är ju en solskenshistoria i alla fall)
(Ingen kom till skada=skitkul)
Eller hela historien om min vän Knut som är spårlöst försvunnen. Kidnappad eller mördad? Utredningen fortsätter. Jag tänker inte vila förrän jag vet vad som hände. (Berättar allt i ett eget inlägg)
Vad mer har ni missat? Ni som följer oss på instagram och facebook har väl sett broiler-rabarberna vi fick hem, att vi har en helt ny brödavdelning, att de små byttorna till salladsbaren har försvunnit och att jag letat med ljus och lykta och äntligen hittat en ersättare och att vi var på Kalmartravet och tackade av Barbro vilket resulterade i att Becca och jag vann typ fyrtio spänn?
(Vi sa upp oss och drog utomlands #richbitch)
(Fast det gjorde vi ju inte, vi har ju lite samvete. Det här stället går ju under utan oss)
Så ja, efter två månaders bloggsemester försöker vi igen.
Innerst inne så vet ni ju lika väl som jag att ni har saknat mig.
TTYL folket!
(Översättning: Vi hörs sen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar